Gravidtårar...
Som gravid kan man börja gråta över det mesta, och är din graviditet mer "hormonisk" än harmonisk... ...Då ska du dela med dig av dina gravidtårar här! Vi vill gärna ta del av vad du gråtit över! :-)
Skicka in dina gravidtårar till oss! Ange "tårar" i ämnesraden.
Som tack för ditt bidrag skickar vi ett svarsmejl inom 1-2 arbetsdagar med länken till övriga 50 förlossningsberättelser!
12 Jag hade sovit ganska illa under natten, det är inte långt kvar till beräknat förrlossningsdatum och mina sömnproblem blir bara värre. Men framåt morgonen hade jag ändå lyckats somna och sova ganska bra. Så kommer min stressade sambo hem från jobbet och måste låna min mobil eftersom att hans egen är helt tömd på batteri. Så han tar min mobil men lämnar mitt telefonkort och hans mobil på nattduksbordet. Ögonblicket efter att han gått får jag för mig att jag bestämt måste sätta kortet i mobilen på en gång eftersom att han kanske vill ringa mig. Så jag sätter mig upp, yrvaken och gnällig, inte glad över att bli väckt. Försöker öppna hans mobil för att kunna sätta i mitt kort. Men jag lyckas inte få upp luckan på mobilen, så jag börjar stortjuta och ger mig av naken, med stormagen i vädret, i huset för att leta efter lådan med instruktioner om hur man öppnar mobilen. Hittar en låda, ger mig av till sovrummet igen. Men det är fel låda, så jag börjar förstås gråta ännu mer och går till köket igen för att leta efter rätt låda. Hittar rätt, tillbaks till rummet och nu är jag så förstörd att jag bara river upp lådan, slänger ut allt innehåll på golvet och hittar slutligen manualen. Får äntligen upp mobilen och kan sätta i mitt kort. Så jag gråter mig själv till sömns igen. Överreagerar inte det minsta.. Stackars bebis som måste lyssna på mammas fåniga gråtattacker förjämnan.// laVacaLoca
11 Hejsan alla, Sitter och tittar på tv den sista veckan innan förlossningen. Har varit en otäck tyfon i Taiwan med flera hundra människor saknade. När maken kommer hem sitter jag i tårar och försöker att berätta om det hemska som jag nyss sett på tv:n. Men, att det var flera hundra saknade är jag inte ledsen för, däremot tog det mig en halv timme att få ur mig det jag grät för - den stackars lilla katten som satt och skakade alldeles våt kall och ensam!! Som tur var så kom reportaget upp igen och jag kunde hulkandes bara peka på den lilla varelsen. Tog maken en kvart till att lugna ner mig genom att tappa upp ett varmt bad, hjälpa till att klä av mig samt stoppa ner mig där. Har insett att man får konstiga prioriteringar!!! / kottistjockisen
10 Jag ville själv tro att jag inte var så "hormonisk" under min graviditet men ändå satt jag och grät till det mesta. Och det har faktiskt stannat kvar lite. Extreme home makeover kan jag inte se för jag får dessa kramper man får precis innan man börjar gråta tills jag kommer på att det inte ens är något att gråta för. Under min graviditet grät jag till komedier och allt. En rolig sak var när jag och min sambo låg och sov, vi hade en liten 120-säng och det var ju trångt såklart. Mitt i natten vaknade jag av att han armbågade mig. Jag gick upp och frågade varför han slog mig, han svarade "Det var ju ditt fel! Du tar ju all plats!" varav jag började gråta hysteriskt. Han vaknade 5 min senare och undrade vad fan jag höll på med. Han hade sagt det där i sömnen alltså. Arg var jag dock aldrig. Var ganska harmonisk under hela min graviditet. / TheErika
9 Här kommer mitt lilla bidrag: Väntar mitt andra barn nu, har regelbundet gått hos sjukgymnast och badat pga av en gammal skada i bäckenet. Klockan var 7.45 på morgonen och jag var 15 minuter tidigare än den avtalade bad tiden, och hos denna sjukgymnast så måste det alltid finnas personal på plats i rummet pga säkerheten för de badande patienterna. Jag tänkte inte så mycket på det utan gick fram till en av personalen och frågade om jag kunde kliva i vattnet lite tidigare eftersom det ändå var tomt i bassängen. Personalen beklagar och säger att hon inte kommer vara kvar i rummet längre utan att jag måste vänta tills det kommer in någon säkerhetsansvarig. Okey säger jag och känner att en stor stor klump kommer upp i halsen varpå jag småspringer till omklädningsrummet, där brister det helt för mig och jag börjar gråta så mycket att jag knappt hinner andas mellan hulkningarna. Gråter konstant fram till klockan 8.00 då jag (fortfarande stortjutandes) går ut tillbassängen igen. Ser att den säkerhetsansvariga personalen är på plats samt att fler klivit ned i bassängen, så jag dyker också i (fortfarande gråtandes) Jag kan bara inte sluta gråta. Folk tittar knasigt på mig (kan bara tänka mig att de tror att jag måste ha fruktansvärt ont) Snart kommer en av personalen fram och frågar hur det är, och om jag har mycket ont? Då börjar jag helt plötsligt skämmas över att jag gråter över att inte fått kliva i bassängen så jag svarar JA och gråter ännu mer. Personalen tycker att jag kanske ska sluta för dagen eftersom jag har SÅ ont, jag instämmer och går gråtandes därifrån. 45 minuters stortjutande senare sitter jag i bilen på väg hem, har äntligen börjat samla mig lite och känner mig redo att ge mig ut på vägarna. Ringer hem för att förvarna min sambo att jag är lite överkänslig idag och att han inte ska vara orolig om jag har lätt för gråt. Tar upp telefonen och ringer hem till sambon (som skulle skojja med mig när han svarade och säger: "VAD vill du nu då" med skämtsam ton) varpå jag hysteriskt börjar gråta igen. Sambon blir livrädd och tror givetvis att något jättehemskt har hänt. Nu är jag i vecka 15 och detta var ungefär för 10 veckor sedan. Jag har lugnat mig lite och inte haft lika häftiga gråtattacker, men jag har ännu inte tordas gått tillbaka till sjukgymnasten. // Camilla
8 Innan jag visste att jag var gravid började jag tjuta när jag gick på en promenad och fick se massa kvinnor som sprang tjejmilen, inte för att detvar sorgligt utan för att det var så himla fint :-). Min vän insåg att hon var gravid när hon började gråta till Lilla huset på prärien. / Sara
7 Ja gud vad jag har grinat genom min graviditet! :) Ett exempel som min pojkvän tycker är jätteroligt är den dagen då han hade varit i luven med sin pappa. Jag förstod inte varför & frågade säkert 5 gånger & varje gång förklarade han samma visa igen & igen. Till slut så tröttande han & frågade: "Men älskling, vad är det du inte förstår?". Jag kände mig naturligtvis otroligt sårad av denna "hemska" kommentar så jag vänder på klacken, låser in mig på toaletten, sätter mig på holken & bölar för fulla muggar :D Det tar 5 sekunder sedan så har han låst upp dörren utifrån & kramar på mig medan jag sitter där med rödgråtna ögon & snorar som bara den! :P / Therese
6 Jag håller med om Extreme Makeover (se nedan), tyvärr slutade inte mina tårar där. Det var OS när jag var gravid, och i varje lopp, gren eller sport är det ju nån som vinner och då sprutade tårarna på mig. För att inte tala i lagidrotterna då någon också förlorade då sprutade tårarna också på mig. Och de som skadades/föll/misslyckades då kom de igen. Tyvärr verkar detta var ett bestående fenomen då min son är två nu.../ Anonym
5 Jag har liksom alltid "småretat" min mamma för att hon alltid är så himla blödig när hon ser på sorgsna program på tv och så... Jag hade fått reda på att jag var gravid denna dag och jag låg hemma och tittade på Extreme Home Makeover. Jag var bara 19 och bodde hemma fortfarande och ingen visste nåt. Men hur som helst började jag störtgrina så fort vinjetten av programmet började! Jag bara bölade och bölade när jag sen såg snyfthistorien som spelades upp på trean... Mamma undrade från undervåningen vad som var fel men jag bara skrek "Vafan, jag är ju bara förkyld!". "Jaja, förlåt då.." sa hon skrämt. Stackarn, hon som bara va snäll! Ända sedan den graviditeten har jag varit superblödig, så nu är det hon som retar mig... ;) / S
4 "I början av juni satt jag och min 8 månaders dotter i vardagsrummet och tv:n är igång. Jag var precis nygravid med syskon och plötsligt rinner tårarna som aldrig förr. Inte så att jag gråter lite vackert och en tår eller två rinner utmed kinden, nähej då. Jag gråter innerligt, snyftar okontrollerat högt och snoret rinner. På tv visar de nämligen bilder från Skansen, nationalsången ljuder och en massa människor i olika nationaldräkter tågar in med fanor. Tårarna rinner därför att just fanorna, Sveriges stolta fanor, vajar så fantastiskt vackert i vinden." / -snart tvåbarnsmamma
3 När jag väntade min första dotter började jag störtböla en gång jag var på väg till jobbet. Just när jag skulle korsa gatan fick jag vänta, för det kom en hel caravan med utryckningsfordon, flera ambulanser, brandbilar och polisbilar med sirenerna på. Har i denna dag ingen aning om vad som hade hänt, men det var ju så sorgligt, för någon behövde ju dessa bilar. En annan sak jag grinade över var när jag värmt frysta babymorötter i mikrovågsugnen till middagen och när jag skulle lyfta skålen på bordet föll den i golvet och sprack. Min man var noga med att inte en enda morot hamnade i min mun och slängde dem i soporna. / Anonym
2 Jag började grina en gång när en avokado om jag hade tänkt använda i maten hade blivit rutten. =( // Mamma Mu
1 Jag satt en halv förmiddag och grinade under och efter det att jag tittat på Oprah och ett reportage ang. översvämningarna i USA för något år sedan. Inte över alla människor som mist sina släktingar/vänner/hem, inte över barnen som drabbats, utan över de övergivna hundarna (!) som lämnats åt sitt öde... Ja gud vad jag grinade över dessa hundar! :-) / mammatilltvå